Gestalt-Akademin i Skandinavien Seán Gaffney : Gestalt at Work Föreningen Gestalt i Organisation Sveriges Auktoriserade Gestaltterapeuter GIS-International

Onsdag 18 oktober, 2017

 

Inspirationsguide för personlig utveckling och ledarskap 2010/2

Natur och kultur i samma verklighet.
Grundbultar för framgångsrika företagskulturer.
Grön omtanke – naturens läkande kraft och närheten till den existentiella helheten.

Beställ tryckt ex. av Inspirationsguiden


Natur och kultur i samma verklighet

Akrylmålning, Nils Pedersen I den här sextonde utgåvan av Inspirationsguiden uppmärksammar vi begreppen "kultur" och "natur".
Här kan du i en intervju med organisationsutvecklaren Åke Johansson få exempel på välfungerande principer för företagskulturer, där ett gestaltiskt förhållningssätt har bidragit till både mänsklig och ekonomisk blomstring.
   Gestaltterapeuten Liselotte Bergenzaun Abel visar i sin artikel om Grön omtanke, på ett personligt sätt, hur viktigt det är att vi har kontakt med den kravlösa natur vi både är och har omkring oss, som balsam för våra stressade kroppar i en tillvaro präglad av intensivt informationsflöde och krav på snabba och kortsiktiga beslut.
   Till sist bjuder vi också på några illustrationer till temat, genom att visa konstverk av den norske gestaltterapeuten och konstnären Nils Pedersen, som målar "utan skyddsnät" och planering – i en process där nuet präglar vad som växer fram på dukarna. Mycket vackert och spännande!
   Här kan du också läsa en artikel, där Nils berättar om sitt sätt att måla.

I min vision av "Natur och Kultur" såg jag framför mig ett motsatspar som samverkar till framväxandet av den värld vi är och ser omkring oss.
   Det är en vällovlig vision, som dock kom att bli allt svårare att sortera som det ena eller det andra. Frågan är om det alls finns något antingen‚eller här? Utan snarare en glidande skala av skiftande perspektiv på en och samma verklighet.
   Med startpunkt i "naturen" är det lätt att se den växtkraft som genomsyrar allt levande på jorden; en växtkraft som medges full expansion eller hämmas av olika bristfaktorer i omgivningen. Vid optimala omständigheter – med en balans mellan utrymme och begränsning – ser vi en oändlig rikedom av naturligt växande.
   Några urskiljbara faktorer som påverkar växandets möjligheter är jordmån, ljus‚skugga, värme‚svalka, vind‚lä, vattentillförsel‚avrinning och en variationsrikedom av växtarter.
   När jag på det här viset betraktar naturens grundförutsättningar för växande och blomstring är steget inte långt till att i ett snäpp omvandla tillväxtfaktorerna i metaforiska termer. Här sker ett skifte till ett kulturellt perspektiv.
   Vi känner igen orden och dess innebörder från växtriket och inser att även utvecklingen av sociala system, som t.ex. en arbetsplatskultur, är beroende av samma grundförutsättningar som gäller i naturen; fast i överförd bemärkelse.
   Jag har här roat mig med att översätta naturfaktorerna till kulturväxtbegrepp, som en liten "encyklopedi för livskraftiga arbetsplatskulturer":

Jordmån: Den grundläggande inställningen till, och respekten för, varandra på arbetsplatsen; som ger en känsla av välkomnande och tillhörighet.
Ljus-skugga: Att synas och bli bekräftad, respektive att ha tillgång till ostörd tid i enskildhet.
Värme-svalka: Vänlighet och uppskattning från medarbetare och ledning och realistisk spegling med konstruktiv kritik.
Vind-lä: Påminner om "ljus-skugga", men har här mera karaktären av modet att sticka ut hakan och stå upp för sig själv, med samtidigt stöd och skydd mot påhopp genom en utarbetad värdegrund kring personligt ansvar.
Vattentillförsel-avrinning: Goda strukturer för kommunikation och konfliktlösning, där man reder ut sakfrågor med respekt för individernas känslor – och därmed kan lämna konflikten bakom sig och se framåt.
Variationsrikedom: Påminner om "jordmån", med fokus på allas gemensamma intresse av att göra det bästa av helheten; att bidra med sin egen förmåga och respektera andras sätt att bidra.

   Sedan kan vi naturligtvis översätta "arbetsplats" till vilka gruppsituationer som helst – och vi har ett utmärkt orienteringsverktyg för mänsklig samvaro.

– Lars Berg


Grundbultar för framgångsrika företagskulturer
– en intervju med Åke Johansson, M.Sc. Gestalt in Organizations

Åke Johansson Du har varit i USA och studerat vad som leder till framgångsrika företagskulturer?
   Ja, jag har varit i Cape Cod i USA hos Gestalt International Study Center (GISC) några gånger och deltagit i olika gestaltkurser, bl.a. ett seminarium om organisationskulturer. Där kom jag i kontakt med flera företag som lyckats införa framgångsrika kulturer baserade på ett gestaltiskt förhållningssätt.
   Särskilt ett företag, Nick's Pizza and Pub, blev jag mycket intresserad av. Jag bestämde mig för att kontakta företaget ett år senare och åkte dit på en veckas studieresa. De välkomnade mig och jag fick möjlighet att "skugga" verksamheten under veckan, intervjua chefer och medarbetare, studera dem "in action", så att säga. Företaget har två stora pizzerior norr om Chicago med 300 sittplatser, 200 anställda och omsätter 30-40 miljoner svenska kronor. Företaget är mycket lönsamt och har som mål att etablera sig på flera ställen, bl.a. inne i Chicago.
    Ägaren till företaget hade genomgått gestaltutbildning och bestämde sig för att införa det gestaltiska förhållningssättet som en del av företagets kultur. Därefter har flera chefer skickats på utbildning hos GISC i Cape Cod. Varje år får ett par nya chefer chansen att tillgodogöra sig det gestaltiska perspektivet.
   De har en existentiell utgångspunkt: Lönsamheten är inte målet, utan blir ett resultat av att man driver verksamheten med fokus på både mänsklig och ekonomisk utveckling. Det kan jämföras med Viktor Frankl, som säger att du inte kan ha som mål att bli lycklig eller framgångsrik, däremot kan det bli resultatet av det du gör och hur du gör det.
   Man kan kort säga att Nick's Pizza vill bidra till att skapa en bättre värld inom sitt "fält". På samma sätt som det stora IKEA inom sitt "inredningsfält" vill skapa en bättre värld för sina kunder och sina anställda. Jag skulle vilja säga att de genom att få människor att växa får verksamheten att blomstra och utvecklas. Det är människorna som bidrar till den goda utvecklingen.

Hur omsätter de inom Nick's Pizza and Pub det gestaltiska förhållningssättet i praktiken? Vad var det du såg?
   De använder sig av välkända gestaltprinciper. Fokus är medvetenhet (awareness) i allt de gör från att rekrytera nya medarbetare till att bedriva varje dags verksamhet och att utöva ledarskap. Det handlar mycket om att förhålla sig till varandra här och nu och att både individer och grupper tar ansvar för sin del av arbetet. Härigenom får de helheten att fungera.

Ansvar
   Oavsett om det är köket eller serveringen inleds varje arbetspass med en genomgång av de konkreta målen, i ekonomiska termer. Därefter får gruppen välja ut två av de grundläggande värderingar som företaget har, som ska gälla för detta arbetspass.
   Härigenom säkerställer man att lösningar på problem som kan uppstå under passet hanteras i enlighet med företagets värdegrund och medarbetarnas konkreta val.
   Dessutom är det så att varje person har sitt produktionskort eller servicekort, som är grönt på ena sidan. När man gjort det som ingår i uppgiften sätter man in det i ett fack på väggen med den gröna sidan utåt. Arbetsledaren kan då se att alla tagit sitt ansvar för det man ska göra och behöver inte springa och kontrollera personerna som arbetar. Det går helt enkelt inte att undvika att ta ansvar hos Nick's Pizza and Pub.
   Värderingarna inom arbetsgrupperna kan handla om t.ex.:
   "Vi behandlar alla med värdighet och respekt".
   "Vi kommunicerar öppet, tydligt och ärligt".
   "Vi stödjer en god balans mellan arbete och fritid"
   "Varje team arbetar utifrån stöd och samarbete".

Feedback
   Efter varje arbetspass, varje dag, har man en feedbackrunda. Det tar 20-30 minuter beroende på hur många man är i arbetsgruppen. Den går till så att var och en berättar vad de är nöjda med i sitt arbete och vad de själva tycker de kan förbättra. Chefen som leder övningen fungerar som facilitator. Övriga i gruppen får ge feedback till den som berättat. De bekräftar det positiva som personen tagit upp och de kommer med funderingar kring vad personen kan förbättra kring det som vederbörande inte var nöjd med.
   Jag upplevde att var och en gick hem med en känsla av att ha avslutat sitt arbete på ett positivt och konstruktivt sätt. Det var som om arbetspasset var en "cycle of experience" med reflektion, lärande och avslut.

Direkt kommunikation – "Safe Space Conversation"
   Inom Gestalt brukar vi ju dela in mänsklig kommunikation i fyra nivåer: Artighetsnivå, Intressenivå, Indirekt nivå och Jag-Du-nivå. Från mer inledande och ytlig konversation går man mot alltmer personliga uttryck för hur man upplever det som händer i kontakten med den man är med – och alla möten hos Nick's Pizza präglas av den djupaste nivån; "det här händer i mig när du gör/säger så där".
   Man använder det som vi kallar för Jag och Du-kommunikation eller direkt nivå i samtalstrappan, men har formulerat om det till "Safe Space Conversation". Genom den här modellen kan medarbetare och chefer ta upp det som man inte är nöjd med och genom att man har systematiserat sättet att samtala på är det tryggt för medarbetarna att vara tydliga och ärliga med varandra.
   Likaså använde man en modell för konflikthantering, kallad Karpmans Dramatriangel, där man identifierar rollerna Förföljaren, Räddaren och Offret. Med hjälp av den här modellen redde man ut svårigheter och konflikter som kunde uppstå mellan olika individer i arbetsgruppen. Vem ser sig som Offer, vem försöker Rädda, vem är det som Förföljer, kritiserar etc.?
   Det som imponerade på mig var att man med disciplin och allvar genomförde dessa målprocesser och feedbackprocesser varje dag, inte en gång i veckan eller en gång i månaden, utan varje dag! De har verkligen skapat ett hållbart system med avstämningsmöten där ingen konflikt behöver växa sig för stor och ohanterlig.
   Allt vi gör och säger sker ju i ett sammanhang och alla i sammanhanget påverkar varandra; därför är det viktigt att återkommande tydliggöra hur man har det med varandra. Detta för att undvika att "surdegar" ligger och jäser till ohanterliga eller till synes obegripliga konflikter; något som dränerar energi i arbetet och minskar trivseln i arbetsgruppen.
   Att det här förhållningssättet ger resultat både i personaltrivsel och i företagets omsättning är inte att ta miste på. Att ha utveckling och framgång för människorna i organisationen som mål och värdegrund ger helt enkelt en stor portion lönsamhet till resultat; inte tvärtom. De som arbetar hos Nick's tjänar mycket mer än vad andra tjänar på liknande restauranger. De har också en personalomsättning som är 5 ggr lägre än snittet för motsvarande restauranger.

Existentiellt förhållningssätt – en grundbult
   Det jag tyckte var så annorlunda och spännande med det jag bevittnade hos Nick's Pizza var det existentiella förhållningssätt de har, genom att använda Gestalt-principer i sin verksamhet.
   Deras utgångspunkt är följande:
   Vem du är (being) vill vi skall påverka det du gör (doing) och det du får ut (having) av ditt arbete. Inte tvärtom som det brukar handla om. Mångas fokus är hur mycket man kan tjäna och hur mycket man måste arbeta för att få ihop denna inkomst.
   För chefernas del innebär det att man hela tiden är väldigt synlig som ledare, eller som en av dem uttryckte det: "Here I cannot hide as manager".
   De tvingas hela tiden leva som de lär och får stå till svars inför medarbetarna om de inte lever upp till de grundläggande värderingarna eller inte genomför mål- eller feedbackprocesserna på ett konstruktivt sätt. T.o.m. ägaren får ibland stå till svars för beslut han fattat som medarbetarna inte tycker är i linje med företagets värderingar och kultur.
   Det här existentiella förhållningssättet att fokusera på medvetenhet och bidra till att människor utvecklas i sina yrkesroller är för mig Grundbulten i utvecklandet av en framgångsrik företagskultur. Sedan färgas naturligtvis företagskulturen av både vilken typ av verksamhet det är, vilka människor som leder och arbetar i företaget och på vilken marknad man befinner sig.
   I grunden har det dock ingen betydelse vilken bransch en organisation är i, medvetenhet och bra kommunikation är grundbulten i all verksamhet, som jag ser det.

Finns det några jämförelser med svenska eller skandinaviska förhållanden i det du såg?
   Jag har själv arbetat som en slags internkonsult inom IKEA-koncernen i 8 år, som ansvarig för att utveckla olika servicekoncept – som t.ex. IKEA Restaurang & Café – och upplever ett liknande förhållningssätt hos dem. De har också ett starkt fokus på "värdegrund" och att den ska ha genomslag på alla nivåer i företaget. IKEA's företagskultur präglas starkt av de "nio budorden", teserna, som inkluderar ansvar, relationer, förändringar, kraftsamling, identitet etc.
   Gemensamt för både IKEA och Nick's Pizza är att personalen rekryteras som relativt unga, vilket sannolikt ökar beredskapen för förändringar och att vara så öppna med sig själva.

Så du tror att det kan vara svårare att föra in den här personliga öppenheten i organisationer med äldre personal, där man är van vid mer traditionella hierarkier?
   Ja, det tror jag absolut kan vara en svårighet. Det innebär ju att man skulle börja bryta upp människors trygghet på ett ganska dramatiskt sätt, som sannolikt skulle väcka stort motstånd i en förändringsprocess.
   Trots allt försöker jag numera att föra in mina erfarenheter från USA i mitt konsultarbete och med öppenhet och respekt för den osäkerhet jag kan möta blir mitt förhållningssätt oftast väl mottaget. Det är ju väl dokumenterat att alla människor vill bli sedda och bekräftade, så ett sådant här förhållningssätt svarar verkligen mot det behovet. Det gäller bara att komma över eventuella rädslor för att visa sin sårbarhet. När man har upplevt fördelarna med öppenhet, även på ett personligt plan, tror jag de flesta är väldigt nöjda med den avslappnade stämning det bidrar till i arbetsgruppen.
   Genom att mötena dessutom är väldigt strukturerade ökar tryggheten hos dem som deltar; det handlar ju verkligen om att var och en tar ansvar för sin egen del i en situation och inte anklagar eller attackerar någon annan.
   När jag arbetar med olika organisationer och verksamheter ställer jag ofta tidigt den grundläggande frågan:
   "Hur långt vill ni gå för att skapa en bättre värld i den omgivning, i det fält, som ni befinner er?"
   Genom att arbeta med begrepp som förhållningssätt, värderingar, relationer, kommunikation och feedback kan varje chef och medarbetare ta ställning till på vilket sätt han eller hon kan och vill bidra, liksom att gemensamt komma fram till vilken riktning hela gruppen och organisationen vill ha för verksamheten.
   Bara att ställa frågan tycker jag är medvetenhetshöjande och självklart tar jag in delar av det jag blev inspirerad av i USA, när jag märker att det finns öppenhet för det.
   Det som skiljer oss gestaltkonsulter från övriga managementkonsulter är just att vi arbetar med det som är grund (förhållningssättet) och inte endast det som är figur (system, metoder, rutiner, arbetssätt). Vårt "både-och"-tänkande tror jag leder till mer hållbara förändrings- och utvecklingsinsatser i verksamheter av olika slag.

– Lars Berg


Grön omtanke
– naturens läkande kraft och närheten till den existentiella helheten

   "Där är min plats", säger hon och skiner med hela ansiktet.
   I starten av våra rehabiliteringsgrupper brukar deltagarna välja en egen plats i naturen eller trädgården. Stina som varit sjukskriven för värk i 7 år, och knappt kunde gå på asfalt, pekade mot trädet som står på en kulle 800 meter längre bort.
    Oj, tänkte jag, vilka mål hon utmanar sig själv med. Här gäller det att hålla tummarna. Vi går och lurar på trädet några veckor. Tittar på det, funderar på bästa vägen dit. Väderförhållanden och om det går hästar i hagen där trädet står. En dag, när solen skiner och det inte är några djur i hagen så frågar jag Stina om hon vill bjuda in oss till sin plats.
    "Ja det gör vi", svarar Stina med ett stort leende.
   Hon är redo och vi påbörjar vår lilla expedition. Alla travar på i sin egen takt och väl uppe på höjden andas vi ut. Kaffemuggar plockas fram, alla hittar var sin sittsten och hela gänget pustar ut och njuter av att vara framme vid målet. Vi fascineras och är närvarande av den fantastiska utsikten och trädets kraft. En segsliten rönn som lyckats slå rot i ett odlingsröse högt upp på en bronsåldersgrav och som stått emot vindar och oväder. Lite snedväxt och väderbiten men i full kraft. Speciellt Stina. Det blev ytterligare en promenad till hennes plats innan hon själv tog initiativet att med sin handläggare besöka en arbetsplats för arbetsträning.


   "Det är för jobbigt att böja sig och jag har ju så högt blodtryck", säger Eva.
   Vid ett tillfälle skulle vi halma under jordgubbsplantorna. Eva som varit sjukskriven i 10 år för utmattning och som var helt bestämd med att aldrig gå tillbaka till sitt jobb som sjuksköterska, ville inte vara med.
    Efter en stund kommer hon till oss andra och börjar pilla lite. Hon tycker att det är så roligt att hon börjar hjälpa till. Lyfta på de gröna karten, som är så ömtåliga, lägger lite halm under och sedan tillbaka med klasen av blivande jordgubbar som nu får vila mjukt på halmbädden. När den dagen avslutades var Eva nöjd.
   "Jag kunde, jag kunde, å vad jag är lycklig", säger hon med både avspänd och trött stämma. Några veckor senare började Eva plugga 10 poäng och i dag jobbar hon 75% på sitt gamla jobb.


Liselotte Bergenzaun Abel Inget nytt
Grön rehabilitering – eller som det också kallas, trädgårdsterapi – är inget nytt. Från 1700-talet och en bit in på 1900-talet byggdes sjukhus, sanatorier och särskilt mentalsjukhus i vackra miljöer omgivna av parker och trädgårdar. Trädgårdsarbete användes som en slags rehabiliteringsmetod samtidigt som odlingarna bidrog till sjukhusens försörjning. Under 1900-talets början flyttades sjukhusen till städerna och behandlingen blev alltmer teknisk. Möjligheten till utsikt över gröna vyer, tillfällen till kroppsarbete och promenader förändrades och användningen av läkemedel ökade.
   Trädgårdsterapin har just nu en renässans. Allt fler rehabiliteringsträdgårdar växer upp och resultaten är slående. 80- 90% av deltagarna återgår till någon form av egenförsörjning och har en betydligt högre livskvalitet.

En kärleksfull famn att krypa upp i
Under min uppväxt, som lyckligtvis var på landsbygden, fanns det perioder när det inte var tryggt att vara själv med mamma. Ville inte vara nära hennes oro, stress, irritation och uppgivenhet.
   Det var som om jag skulle dras in i hennes psykiska ohälsa. Ville bara ut. Till favoritstenen som var mjuk och len av grön mossa. Sitta i solens värme och gunga i körsbärsträdet. Ligga bakom hallonsnåren och gosa med kattungen eller klä på den kläder och köra runt med den i dockvagnen. Gå till bäcken där jag kunde utmana mig själv och hoppa över vattnet där det var bredast. Pröva var sanden var som blötast för att se om skorna fastnade. Gå lite längre in i granskogen för varje gång. Överallt var jag välkommen och hade hur många vänner som helst. Naturen hörde mig och stod där med sin stora empatiska famn och bara väntade på mig varje dag, varje dag. Jag kunde överleva. För mig var detta så avgörande och den djupa alliansen med naturen, som jag gick in i, har följt mig hela livet. Det jag fick uppleva ville jag inspirera andra till att också få chansen att ta del av.

Stenar som ger ro och löv som läker
Ibland går drömmar i uppfyllelse. Just nu lever jag drömmen om att erbjuda människor det gröna rummet som en väg tillbaka till hälsa. I en kombination av gestaltterapi, trädgårdsterapi och Nonviolent Communication, NVC, tar vi löpande emot personer som är sjukskrivna eller befinner sig i riskzonen.
   När vi människor befinner oss i olika former av livskriser räcker inte energin till att både vara sociala och "grubbla". Vårt behov av att bearbeta, känna och hitta svar dominerar. Vi behöver må bra inombords för att ha intresse att vara nyfikna på andra och vilja ge empati.
   Naturen erbjuder ett rum där man kan vara socialt ensam utan att för den skull vara existensiellt ensam. Ekologin ger ett sammanhang där jag har en självklar inträdesbiljett. Det minst krävande rummet är den "döda naturen" med stenar, klipphällar och sand. Här finns den stillhet i naturen som ger förutsättningar för att helt fokusera inåt. De gröna rummen med olika växter, träd, blommor gör sig mer påminda än stenarna och lockar till sig min uppmärksamhet. Det uppstår någon form av relation och det är först när jag är i hyfsad psykisk balans som jag uppskattar det. Ännu ett steg mot sociala relationer är kontakten med djur. Fåglarna vid fågelbordet, hund, katt eller andra husdjur.
   I vår rehabiliteringsträdgård har vi skapat rumsligheter som möter olika behov av enskildhet eller social kontakt. Kaninerna, hundarna, fåren, hästarna och hönsen är våra bästa medarbetare. De vet vad vi inte får höra.

Läkande....
Det som händer i kontakten med det gröna rummet är att vi återförenas med vår ursprungliga hembygd och våra behov. Att hitta vatten för vår överlevnad. Ha utsikt och överblick så vi kan känna oss trygga. Få skydd mot blåst och regn i den täta skogen eller grottan. Uppleva mångfalden av örter och växter som ger oss näring. Röra på kroppen, använda musklerna, få frisk luft och solljus.

Lyssna till vinden innan det blåser
Naturen är ett enda stort varande. Det finns inga björkar som funderar på om dom är vackrast, vitast, växer fort nog eller slår ut sina löv lika tidigt som dom andra. Björkar är bara björkar. När vi är i det gröna rummet så upptas vi i naturens varande och det blir lätt att hitta sin egen närvaro. Naturlig närvaro som för en del är ovant och väcker rastlöshet, för de flesta ger det lugn och ro. Att bara stanna upp och lyssna till prasslet från träden, vindens egna ljud, sprakandet från elden, ett kvitter i luften eller en humla som är på genomresa. På den egna platsen är det öppet för tankar och frågor som med acceptans får finnas medan fokus fortfarande är på att lyssna efter nästa humla.
   Närvarande i allt, upplevelser föds och avslutas; naturlig medvetenhet.

Ur en kompost växer en vacker blomma
I trädgården finns det sysslor för alla. Här är alla viktiga och behövs för att ge omsorg till det som växer och förväntningarna växer varje dag som går efter frösådden.
   Det är möjligt att upptäcka sin förmåga, pröva sina gränser och sätta gränser. Att få full tillgång till sin frivillighet, få respekt för sina behov och göra egna val. För en del handlar det om att ta paus mitt i det spännande grävjobbet som man vill bli klar med nu. För andra handlar det om att läsa på fröpåsen och berätta för dom andra hur man ska göra. Att få riva upp vissna broccolistjälkar som sitter fast rejält. Köra till komposten och slänga för att sedan hämta färdig kompostmull, bereda jorden och plantera små jordgubbssticklingar. Eller att beskära fruktträd. Ta bort det som skymmer för solen, ge plats för det som ska växa. Eller gallra ringblommor och morötter. Rensa, sortera och spara det som ska vårdas med omsorg.
   En mångfald av metaforer som helar och läker i sin självklara tystnad.

Gestaltterapin ännu en medarbetare i trädgårdsterapin
Vid varje tillfälle som vi träffas i rehabiliteringsgrupperna startar vi med medveten närvaro. Det kan vara olika former av kroppsscanning, att blunda och lyssna på alla ljud, att ligga under ett träd och titta upp i grenverket eller sitta vid elden och lyssna på hur lågorna leker.
   Det har visat sig att det är lättare för denna grupp att göra medvetenhetsövningar som är fysiska och konkreta jämfört med olika former av guidade meditationer. Vi gör också promenader med olika teman. Att gå långsamt och under tystnad, gå och le eller gå med fokus på hur det känns under fötterna.
   Att leta upp en egen plats i trädgården eller naturen runt omkring ger en fascinerande upplevelse som för många är ganska ovant. Att vara ifred och ändå inte ensam utan befinna sig i känslan av att ingå i ett existensiellt sammanhang med fokus på det som händer just nu. Ingå i något stort, där man är en liten del. Att ha en egen liten plats där tankarna kommer och går till ljudet av tranor som är på flytt. En stund med acceptans för det som händer nu. Låta det komma och gå och hela tiden vara i fokus med det som sinnena uppfattar, det som tanken skapar och den känsla som fyller kroppen.
   För att öka förståelsen för värdet med medvetenhet är de tre kontaktzonerna en bra spik att hänga upp sin förståelse på. Det blir så tydligt hur närvaro i ytterzonen (omgivningen), där alla sinnen likt en coach håller fokus, är ett stöd för att hitta till innerzonen (kroppsupplevelse). En långsam träning på att med naturens fascination träna på att utforska vad som händer i kroppen. Känslor, stämningar och behov. Kontaktzonerna gör det också väldigt tydligt vilken magnetisk kraft det finns i mellanzonen (tankevärlden) och väldigt uppenbart att det behövs göras en del "städarbete" för att tömma mellanzonen och göra det lättare att vara kvar i nuets närvaro.

Avsluta och städa i mellanzonen
För de flesta i rehabiliteringsgrupperna finns det en historia med bristande självkänsla och många oavslutade upplevelser i den "personliga ryggsäcken". Ett sätt att "städa ut gammal skit" som varit väldigt uppskattat är att använda stenar.
   Var och en funderar på olika negativa budskap som de bär med sig. Ord och budskap från omgivningen som de över tid har börjat tro på och göra till sin egen sanning. Det kan vara "jag duger inte, "det är alltid mitt fel", "ingen vill ha mig". En sten för varje negativt mantra. Samtidigt så skriver deltagarna ner en positiv affirmation för varje negativt budskap på en lapp. Med lappen i fickan och stenarna i händerna så går vi en så lagom lång promenad att stenarna upplevs väldigt tunga, motivationen att släppa dom växer. Väl framme vid "klagomuren" så kastar var och en sina stenar, med kraft eller försiktigt samtidigt som de läser upp sina positiva affirmationer. Sessionen avslutas med att gruppen går en tyst promenad med fokus och närvaro på det dom skrivit.

Ta en paus
Många med utmattningssyndrom har en bakgrund med prestation och mycket ansvarstagande. I början av vistelsen i rehabiliteringsträdgården tillverkar vi en pauspinne, som är en symbolisk form för att lyfta upp vikten av att ta paus.
   För de flesta är det nytt och svårt och pinnen gör det mer tillåtet och pausen blir en egen aktivitet med hög status. Dessutom ger det ett tillfälle att smaka på sin egen kreativitet och fantasi för att skapa en personlig symbol för vila. Genom att förstå att allt har sin tid och att pausen behövs både för att få vila och för att ha tid att integrera alla intryck och erfarenheter, blir det lättare att acceptera pausen som en naturlig och betydelsefull del i vårt välbefinnande. Att stanna upp och vara nöjd en stund, nöjd med det som gjorts. Vila för att vara beredd att gå in i nya göranden.
   Det kan också vara viktigt att ha en balans mellan att vara lyhörd för sina egna behov och andras behov. Just personer med utmattningsproblematik har en tendens att göra andra viktigare och det är en lång resa att flytta fokus till att lyssna inåt. Att överhuvudtaget lära känna sina behov och kunna uttrycka dom utan att hamna i skuld och dåligt samvete. En av de viktigaste träningssituationerna är att sätta gränser, våga stå upp för sina åsikter. Kunna vara ärlig med sina önskemål utan att kritisera och döma andra och utan att kritisera och döma sig själv. Våga göra egna val.
   I trädgården ges det också många tillfällen att delta i olika praktiska aktiviteter där det är en god träning att bedöma sin förmåga. Att välja en uppgift som passar mina behov just nu, som går att slutföra, där det går att se ett resultat för att sedan ta en paus. Och efter fikapausen hitta en ny aktivitet som passar just då.
   Vid dagens slut samlas gruppen för dagboksskrivande. Reflektioner över vad man lärt sig, vad man uppskattar och inte uppskattar. Åter en möjlighet att avsluta det som hänt och vara färdig med sin dag i rehabiliteringsträdgården för den här gången. Hitta sin nöjdhet eller acceptera sin onöjdhet innan man åker hem och ger sig in i nya upplevelser.

– Liselotte Bergenzaun Abel
Dipl. gestaltterapeut

 

© Lars Berg Egenart 2007-17