JEANETTE OLSSON

Organisationskonsulten, forskaren och författaren Jeanette Olsson, Stockholm, har avlidit i en ålder av 51 år. Hennes närmaste är maken Håkan, sönerna Johan, Gustav med Micaela och barnbarnet Erik samt föräldrar.

Jeanette tillbringade sin ungdomstid i Gävle och flyttade därefter till Stockholm. Redan som 19-åring inledde hon sitt arbete på LO och blev kvar i över 15 år. Människovärde var ett nyckelord för henne - ett ord laddat med trots, uppbrott och ande. Under sin tid på LO byggde hon ett nätverk för kvinnor i LO-förbunden, kallat Tjejligan. Hon gick i spetsen och vågade utmana gamla maktstrukturer. Nätverket blev en viktig drivmotor för mobilisering av kvinnor, så kraftfullt att det så småningom lades ner.

I mitten av 1990-talet inledde Jeanette sin utbildning till organisationskonsult inom Gestalt Akademin i Skandinavien och fortsatte senare som lärare, forskare och författare parallellt med sitt arbete som konsult. Jeanettes bortgång är en stor förlust för Gestaltvärlden och för vårt samhälle. Hon var banbrytande med sin vision om en levande demokrati, sitt stora kunnande och sitt engagemang.

Dialogen var ett av Jeanettes främsta arbetsverktyg som organisationskonsult. I sammanlagt fem böcker utvecklade hon sina tankar. I boken "Den demokratiska dialogen" skriver hon bl.a. om vikten av ett levande samtal mellan kvinnor och män i politiken. I boken "Dialog om ledarskap" lyfter hon fram vikten av personlig utveckling, eftertanke och reflektion till stöd för samhällsförändring.

De senaste åren fokuserade Jeanette på sin doktorsavhandling vid University of Derby, England, med titeln Managing intersectionality in organisations: a Gestalt approach. Avhandlingen var i det närmaste klar men hann inte avslutas. Forskarkollegor synliggör och bygger vidare.

Jeanette hade en stark närvaro i mötet med andra, vilket gjorde att man kände sig sedd och hörd av henne. Med sin generositet och varma humor mötte hon oss kollegor. Hon hade en fantastisk intuitiv förmåga att i stunden ge precis det som berörde.

Jeanette sjöng många år i kör och använde sången både i glädje och i sorg, förlösande för alla, med sin oerhört vackra och ljusa stämma.

Jeanette hade en personlig gudstro, som låg till grund för hennes sätt att leva och engagera sig. Den lyste självklar genom henne och gav henne också kraft att värna om individens rätt till sin egen gudsupplevelse. Så här uttrycker Jeanette själv sin syn på andlighet: " I det mänskliga mötet finns livsvisdom att hämta för både kvinnan och mannen, att våga vara levande som människa. För mig är en levande människa andlig till sitt väsen och andlighet är en erfarenhet av samhörighet med allt och alla vilket jag vill uttrycka i mitt liv och arbete."

Jeanettes helande kraft behövs i en tid av stora motsättningar i samhället. Hon använde ofta prisman som symbol för att brygga över ensidiga perspektiv. Jeanette hyllade livet, hennes ljus och kärlek byggde broar mellan människor.

Eva Amundsdotter
Margareta Berggren
Barbro Curman
Seán Gaffney
Ulf Grundel