Nils Pedersen är konstnär och gestaltterapeut från Norge. Han utbildade sig till gestaltterapeut i slutet av 1980-talet och diplomerades på Gestalt Akademin i Skandinavien 1992, men är sedan tidigare utbildad psykiatrisjukskötare.
Nils lever och verkar i Oslo, men har genom åren rest mycket och under tiden utvecklat sitt konstnärsskap och haft många utställningar världen runt.
Han ställde 12-18 november 2010 ut i Stockholm, på Ateljé Ciresia, Mariatorget 1 C på Södermalm.

För mera information om Nils Pedersens måleri, besök hans websida:
www.nils-ped.net

Här följer en personlig beskrivning av den kreativa processen i Nils konstskapande.

SÅ HÄR MÅLAR JAG

För att ge betraktaren lite bakgrund till mina målningar och kunna relatera till dem på ett helare sätt, vill jag berätta lite om min väg fram till idag.
Mitt sätt att måla har utvecklats utifrån hur jag har prövat mig fram i livet och genom alla mina resor i den inre och den yttre världen.
Under arbetet som gestaltterapeut de senaste 20 åren – och med människor i 40 år – har jag sökt efter samband mellan till synes meningslösa och hopplösa situationer och stadier i en klients (och min egen) resa genom livet.
Det har gjort mig väldigt intresserad av det språk av former och figurer som "mina" klienter använder för att beskriva sina känslor av vrede, sorg, hat, glädje, kärlek och andra starka känslor.

Utöver gestaltteorin har jag använt mig av psykologen Carl G. Jungs upptäckt och beskrivning av termen "det kollektiva omedvetna", som ett sätt att få en större förståelse av den helande processen i terapirummet. Här sedd som en transcendent aspekt av den mänskliga tillvaron, där man kan gå inom sig själv för att finna former, färger, figurer eller upplevelser som kan leda en mot en bättre förståelse av vad som försiggår i ens yttre tillvaro idag.
Dag- och nattdrömmar, fantasier, musik, teckning och målning, skrivande o.a., är alla dörrar in till den kreativa delen i oss.

Så här målar jag:
Jag startar med en vit duk. Därefter stryker jag på en massa färg lite slumpmässigt, utan hänsyn till hur de passar ihop. Som när man frågar och får en massa information hos en ny klient och inte förstår ett dugg, men vet att det finns ett sammanhang bakom allt som sägs.
Den fortsatta processen består av att finna en mening i detta kaos av utmaningar och möjligheter. För det mesta kan jag måla fem, sex, sju eller flera lager med färg innan det känns som att målningen är klar. Under arbetets gång vrider jag duken runt, så att jag hela tiden målar från alla fyra sidorna.
Jag har aldrig någon förutbestämd idé om vad jag ska måla utan har 100% tilllit till den kreativa processen. Och faktiskt så erfar jag att det finns en typ av intelligens, eller kraft, som samarbetar med mig hela tiden och hjälper mig att uttrycka något som jag ännu inte vet vad det är.

Att arbeta med färger, former och figurer i konstens värld, väcker och stödjer samma process i mig som i arbetet med en klient i terapirummet. Där lärde jag mig att allt som händer med oss har en djupare mening i vår existens. Ju smärtsammare process, desto viktigare brukar det som är på gång inom oss vara.
I målarprocessen betyder det att när jag strävar som mest, är verkligen interessanta saker i färd med att hända. Därför är uthållighet ett nyckelord för mig, i konsten som i livet.

Det här sättet att arbeta är mycket gynnsamt for mig som konstnär och människa. Att inte veta vad som kommer ut i andra änden driver och inspirerar mig hela vägen igenom. Jag glömmer allt om tid, mat och dryck och kan arbeta intensivt i timtal och flera veckor i streck, och uppleva ett flöde i långa stunder åt gången.
När jag har avslutat är jag i regel totalt utmattad, men också inspirerad, upphetsad och vansinnigt glad över vad jag har skapat tillsamans med denna osynliga kraft, som jag kan känna i min kropp när jag målar eller när jag är extremt fokuserad på andra områden i livet. Det lugn jag känner i kroppen efter detta "slag", där syftet är att få en enhetlig förståelse för det uttryck jag skapat, säger mig att jag har nått fram med min möda.

Många gånger blir jag rätt förundrad och ödmjuk när jag blir introducerad till de former, figurer och komponenter som gradvis har format den färdiga bilden. Helt ärligt ser jag målningen som en kreation – en varelse av mental energi med sin egen längtan, behov och önskningar – som vilken som helst levande person. Folk som har köpt mina målningar säger att de ändrar sig hela tiden – med ljuset, dygnet och årstiderna, som allt annat levande, och att de tycker mer och mer om dem.
Tänk om det här kunde bli den dominerande upplevelsen av våra mänskliga relationer...??
För några är det redan verklighet, för andra är det något som händer i konsten.
Oavsett vad, är det en härlig upplevelse!
Bara i konsten kan man förstå det oförklarliga...
Picasso sa en gång: " Between art and real lovemaking there is no difference".

Oslo 25.9.2010

– Nils Pedersen